Visar inlägg med etikett New Wave. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett New Wave. Visa alla inlägg

tisdag 4 mars 2008

Diskoteket Live!

Ni som bor i eller i närheten av Uppsala borde verkligen inte missa det här:



(Följande information är snodd ur helgons gothforum)

På grund av att en medlem hoppade av och tyckte det var en bra idé att ge upp sitt gamla liv och flytta till kina, som förvisso är ett extraordinärt sätt att slippa melodifestivalen och falukorv.

Efter denne mans taktiska reträtt till Asien, hamnade diskoteket i en årslång inaktiv dvala då allt som hörde konstellationen till, mer eller mindre frös till is. Men i somras återupptogs arbetet med ny gitarrist och nya ambitioner. Och efter att ha suttit och tryckt i repan sedan dess och använt tiden till att skriva nytt material är det nu åter dags för oss förtappade själar att bege oss ut i världen och ta lite ansvar.

Vi har glamoröst nog fått en spelning som skall infinna sig på klubb Agaton @ HiJazz i Uppsala onsdagen den 5:e mars. Lämpligheten i detta är den att denna lokal ligger i stationshuset vilket innebär att långväga resenärer från till exempel den kungliga huvudstaden kan bevittna skiten och sen helt enkelt åka direkt hem och sova/festa vidare eftersom det är typ 20 meter till tåget. Detta blir den första diskoteketspelningen på något år och är väl kanske att betrakta som något slags reunioungig och därför ville jag gärna ge denna händelse lite extra uppmärksamhet.
Klubben börjar kl 20:00 och får vi som vi vill kliver diskoteket först upp på scen, gissningsvis kanske runt kl 22 eller nåt.

Under kvällens gång kommer även akterna sleazy romance och pokerface ljuva toner ljuda.



___________________________________________________________________

Lilla informationsrutan med förståelig information:
diskospelning 5:e mars, klockan 20:00, klubb agaton @ hijazz (stationshuset) uppsala.
___________________________________________________________________

Be there!
Alla narrar bär inte bjällror!
http://www.myspace.com/diskoteket

onsdag 5 september 2007

Krakow Kasanovas

Nu äntligen, efter åratal av festivalsommrar, skolstarter, nolle-p, duggor och en dödlig förkylning har jag äntligen lyckats samla mig till att skriva färdigt och publicera den efterlängtade Krakow Kasanovas-intervjun! Så varsågoda, läs och njut:



Båda gångerna jag sett Krakow Kasanovas spela har vädret varit fruktansvärt. På Treöresfestivalen i Motala hade sommaren struntat i att komma, jag hade glömt min tröja hemma, klockan var 2 på morgonen, vi var ungefär sju personer i publiken och kylan påminde om sibirisk sensommar. Sjuhäradsfestivalen ägde rum i sveriges nog regntätaste stad, Ulricehamn, och vädret var nog det kallaste och ruggigaste på hela sommaren. Några dagar utomhus, campandes och utan möjlighet till att värma upp sig, gjorde inte hela saken mycket bättre. Men det konstiga är att det då känns helt rätt att höra Krakow Kasanovas. Det enda som hade känts mer rätt hade kanske varit att höra deras musik spelas från en liten rökig källare i en övergiven, sönderbombad östeuropeisk stad, strax efter andra världskriget. Det är kallt, ångestfyllt, originellt och mycket mycket angenämt att lyssna på! Jag skulle kunna fortsätta överösa dem med roser och vackra ord, men det är säkert roligare att läsa vad de själva har att säga, så...



Okej, till att börja med, hur skapades gruppen?

Stefan: Det finns ett exakt datum någonstans som man kan sätta som bandets födelse. Det fanns en viktig tid innan det ochså som är avgörande för hur bandet kom att utvecklas, men i princip, för att göra historien en tiondel så lång, så satt jag smålullig på en buss påväg mot en fest och någon av mig och Art kläckte de magiska orden: ”Vi bildar band”. Det skulle helt klart vara något skräck- eller ångestrelaterat, men så mycket mer än så tänkte vi nog inte då, mer än att Art skulle skaffa fram en kontrabas, vilket han också gjorde. Han har fortfarande inte lärt sig spela på den. Axel spelade gitarr på en konsert som var en hyllning till sjuttiotalets musik, och jag gillade honom. Han sa att det lät intressant, och sen träffades vi alla tre.
Första gången vi repade nyktra är en mycket senare historia.

Art: Träffade Stefek på fyllan för snart två år sedan och vi började prata musikfavoriter. Vår första plan var att starta ett Psychobillyband och därmed gick jag och köpte en kontrabas [som jag knappt rört sen dess]. Precis som Stefek sa dröjde det ett bra tag innan vi fick vårt första riktiga rep.

Vilka är bandmedlemmarna?

Stefan: Axel - Gitarr. Art - Bas. Stefan - Sång. Det är liveuppsättningen.
Det mesta vad det gäller synthar, samplingar och trummaskiner programmerar jag in med MIDI på Nowa, min dator. Ett något motsägelsefullt namn eftersom den är den absoluta motsatsen till ny.

Art: Vi har även på sistone, i form av Mörkness-Mathias [Locitus], fått en roadie som hjälper oss fixa hår och rigga sladdar. Hans största uppgift är dock att fighta bort trånande groupies med högaffel.

Hur kom ni på namnet Krakow Kasanovas?

Stefan: Bra fråga. Vi hade ett par förslag på lager, vilket hade du föredragit? Stefan och det mörka registret? Eller kanske den fantastiskt dåligt bra ordvitsen Academy of Art? Mest av allt valde vi nog namnet efter om skönt det låg på tungan, så det är inte lönt att leta efter någon djupare innebörd. Artur är från Krakow och Axel är en sann Casanova. Eller var. Och om jag minns rätt så är nog Artur faktiskt född i Göteborg.
Sen är det lite lagom fjolligt, vilket borde reta upp några polska statliga ämbetsmän. Ungefär som Tinky Winky från teletubies.

Axel: Plus att det låter som ett polskt dansband, Krakow KasanovaZ...

Art: Tillägg: Fast om vi får ett gig i Warszawa ska vi gå under vamnet Warsaw Valentines.

Ni har ett ganska eget sound. Vilka är era inspirationskällor?

Stefan: Lagom stora delar omåttlig alkoholkonsumtion, självplågeri och katastroftankar. Krydda med Sovjetkitsch a la kreml high. Om du menar vilka mästare vi har sneglat på så skulle jag peka en del på bland annat Charles Baudelaire, Franz Kafka, och BF Skinner, som vi snott en del tankegods och stil från. De har helt klart påverkat både lyrik och sound. Är det något band vi skamlöst har snyltat på så är det nog Joy Division.

Axel: Tycker vi snyltat en del ifrån Bauhaus, Cortex och Broder Daniel med, åtminstonde gitarrmässigt.

Hur skapar ni nya låtar?

Stefan: Det kan vara lite olika. Artur är en ordspruta, när han skriver texter går det snabbt och resultatet tänderar att få snärt. Jag skriver bara bra texter när jag har en av mina sömnlösa nätter, eller när jag får panikattacker. En av mina favorittexter lyckades jag få fram efter en session av självsvält, men den har vi inte repat in än. Ibland uppkommer musiken genom konspirationer. Helt plötsligt kan Art och Axel säga ”Men du, vi har repat en låt i smyg, så här låter den...” Sen ber de mig att känna av om jag kan skriva en text till den. Några gånger har vi rationaliserat musiken. Satt upp protokoll, ramar och principer, och ändrat en låt därefter. Arturs basspel har blivit påverkat i några låtar av den metoden.
Vi jammar nog mindre än andra band. vi använder datorn väldigt mycket. Programmerar. Bestämmer.

Vad handlar era låtar om? Har ni något speciellt syfte bakom er musik?

Stefan: Det är egentligen upp till var och en att hitta något de tror på i vår musik. Antagligen ser vi i bandet på det hela mer eller mindre olika. Skulle vi sätta upp en norm för vad vi gör, skulle antagligen resultatet bli mindre lyssningsvärt. Något jag personligen är väldigt glad för är att vi har lyckats få ihop ett varierande tema på låtarna. ”Sputnik Sensation” är till exempel lite om plikt, ära och offer, och om varför det är något som bryts av sin egen tyngd. ”Moscow Morgue” Är en sång om ryssland, skriven i apokalyptisk stil. Tänk uppenbarelseboken. ”Kicks and boredom” är varken mer eller mindre en sång till livet, fast med referenser ur ett något skruvat kärleksliv. Det är våran äldsta låt, äldre än bandet, och skrevs under en period då jag var obehagligt medveten om begrepp som liv och död. ”Roses are red” är ett kollage. ”Printed shut” är ren och skär öststatskitsch, om den lilla förvirrade stackars människan under ett regimbyte. Nu får jag hejda mig själv innan jag har producerat enkla svar till alla låtar. Att beskriva låtarna är lite som att dansa arkitektur för mig. Det funkar inte.

Vilka är era favoritband? Svenska och utländska

Stefan: Det finns för många, och namedropping suger. Jag brukar lyssna ganska mycket på Ultravox, Therapy?, Depeche Mode, och Einstürzende Neubauten när jag är ensam.

Axel: The Jesus and Mary chain, the doors, Charles de Goal, Siouxsie osv. Svenska: Cortex, Elegi, ståålfågel och allt det där gamla götta samt nyare saker som Kent, Cheshire cat osv.

Art: Ultravox, Siekiera, Meanwhile back in Communist Russia, Flash and the Pan och The Jesus & Mary Chain för att nämna några.
Lyssnar på sjukt mycket Kletzmer och Ukrainsk gladpop också. Sent på kvällarna brukar jag dansa runt i bara mässingen sjungandes New Order-låtar.

Lyssnar ni på musik som inte anses ”alternativ”? Några speciella band?

Stefan: Alternativ i förhållande till vad? Allan Edwall säger jag då, han är en del av den svenska folksjälen, så det kan knappast räknast alternativt. Rickard Wolf, också.

Man kan märka av starka östeuropeiska influenser i allt som har med Krakow Kasanovas att göra, vilken är eran koppling till dessa länder?

Stefan: Har man vuxit upp i den katolska kyrkan (och med gigantiska polska släktmiddagar, haha) så måste man få ut det på något sätt. ;) Östeuropa är hur som helst undangömt för folket EU, och onekligen knakar det lite där. Så, för att citera någon på kolik förlag: ”Fler saker med ’krakow’ i behövs”.

Vilken är då eran koppling till den tyska affärskedjan Lidl?

Stefan: Lätt fråga. Vi är deras största kunder. Egentligen borde man bojkotta LiDL för deras hyss, men man kan inte motstå ett flak grafenwalder en varm sommardag. De kostar en hundralapp nu. Jag tänkte faktiskt gå ner och köpa på mig ett förråd idag.

Art: Jag hakar på!

Ett, Två, Tre Führers?

Stefan: En spontan fyllegrej. Vi hängde upp en mikrofon i mitt tak och lirade in ’bomber i warzsawa’. Ungefär samma uppsättning som Krakow K, fast med vår vän Helge på handklapp och taskiga nedräkningar och bakgrundsdonk. En viktig del av ljudbilden är att Annika sitter på balkongen och röker, men det hörs inte så bra. Det var ganka kul att folk hade tagit reda på att det var vi som hade spelat in den, när vi skulle spela i borås på vårat boråsgig, men just nu är jag lite trött på den. Jag menar, vi får spela den på nästan varje gig. och då försvinner ju det spontana, eller hur?

Art: The En, Två, Tre Führers är egentligen vårt riktiga band. Vi har material nog för tre fullängdare. Krakow Kasanovas är bara ett sidoprojekt.

Det ryktas om att Art blev brutalt misshandlad när han skulle hämta ut bussbiljetterna inför eran spelning i Motala, vad hände?

Art: Det var bara ett gäng bitska beundrare.

Ni blev nyligen kallade sveriges bästa (och kanske enda) gothband i webradion Sounds from the Crypt, känns det bra?

Stefan: Vet du, jag är inte särskilt övertygad. Dels är jag inte säker på att ’goth’ är riktigt rätt benämning, och dels för att det blir svårt att göra en sådan bedömning när sveriges scen är nästintill obefintlig.
Det var väldigt roligt att höra, hur som helst. En hel del gulligt.

Art: Jag fick höll på att krevera av glädje. Tre sobril och elva cigg senare lyckades jag lugna ner mig en smula. Det kändes litegrann som att mitt liv fått ny mening. Som att alla bitar höll på att falla på plats. Nja.. kanske inte. Men visst var det kul att höra.

Vad händer i framtiden? Spelningar? Skiva?

Stefan: Tanken är att vi ska spela in några låtar så snart som det går hos Arturs granne.
Det blir inte så mycket spelningar under sommaren vilket är tur. Vi behöver tid att ladda inför Sjuhäradsfestivalen i slutet av juli.

Art: Vi har högtflygande planer. Både skivor och klubbgig i Polen står på schemat inför hösten.

Sista och viktigaste frågan: Vem är bandets Kasanova?

Stefan: Precis när vi startade bandet var Art en sån där helgonkändis, vilket var väldigt nära en casanova.
Men som jag sade innan, så är det Axel som gäller. Han har den rätta hänsynslösheten som krävs.

Art: Axel är utan tvekan bandets kasanova.

Glöm inte att besöka Krakow Kasanovas på deras hemsida och myspace också. Tack för denna gång!

lördag 25 augusti 2007

Getting the Fear

Efter att Southern Death Cult "slutade" så bildade bandmedlemmarna ett nytt, mer synthbaserat, band utan Ian Astbury och istället Bee Hampshire (som senare skulle komma att spela i det fantastiska bandet Into a Circle).
Getting the Fear, blev det nya namnet.
Den nya sångaren Bee måste ha varit en av dom mest karismatiska personerna i världen, med en otrolig röst ger han verkligen bandet en utmärkt struktur.

Här kommer den tv-sända videon Yurune inklusive en intervju:


lördag 26 maj 2007

T h E ~ F i ß o N å çç ¡ S

Jag fortsätter mitt kvinnohyllande med att posta lite info om ett strålande New Waveband, The Fibonaccis.

Först och främst måste jag säga att det här bandet har fått på tok för lite uppmärksamhet, med tanke på att dom verkligen kunde spela.

The Fibonaccis blev främst kända för sina liveuppträdanden då dom ofta gjorde om temalåten från Psycho och Jimi Henrixs Purple Haze till väldigt skruvade versioner.
Dom gjorde även soundtracket till kultfilmen TerrorVision, det blev inte en så stor succé som dom hade hoppats på.

Lineup:
Magie Song – Sång
John Dentino – Piano, keyboards och sång
Joseph Berardi – Trummor, slagverk, och cello
Ron Stringer – Gitarr, sång, bas,
Tom Corey – Bas, mandolin, gitarr

Idag tänkte jag vara snäll och lägga upp 2 stycken låtar som båda är från soundtracket till TerrorVision.
1.TerrorVision
2.Friends of the Crime
Just det!
Glöm inte att besöka bandetsMySpace också!

torsdag 24 maj 2007

Obskyr tysk New Wave

Östro 430 är en tjej-kvartett bestående av:
Martina Weith - Sång, Saxofon
Bettina Flörchinger - Keyboards
Olivia Casali - Bas
Marita Welling - Trummor

Dom bildades 1979 i staden Düsseldorf och efter att uppträdande på en tysk underground-festival så släppte dom sin debut EP.
1981 kom Durch Dick und Dünn som är en underbar skiva.

Bandet var aktiva 1979-1984 och dom släppte en 7" och två LPs.
Martina Weiths agressiva sångröst och utflippade saxinslag sätter verkligen pricken över i:et.

Den låten jag tänkte bjuda på idag heter S-Bahn och är med på Durch Dick und Dünn.
ENJOY!

onsdag 23 maj 2007

I broke down and cried in the confession booth again

Idag så sticker Womba iväg till WGT och är inte tillbaka förrän nästa vecka.
Så tills dess så får jag hålla ställningarna och förhoppningsvis så kommer jag att lägga upp lite smått och gott varje dag.

Och nu har jag äntligen kommigt fram till vad jag ska pyssla med den här veckan;
Varje dag så kommer det att läggas upp en låt med ett postpunk eller deathrock band som har en kvinnlig sångare och skriva nåt sött om bandet.

Jag börjar med att lägga upp en låt från ett av mina favoritband, Leningrad Sandwich.












Leningrad Sandwich är ett Postpunksband som var aktiva under mitten av 80-talet.
Dom släppte ett gäng låtar, som är förbaskat bra!
Med mycket elektroniska instrument och monotona synthspel kombinerat med ursjyssta basgångar och sångerskans härliga röst blir det knappast bättre!
Hursomhelst, här är den -
Bloody Fleeces

måndag 21 maj 2007

Hej och hå!


Då ska vi se om jag kan få nån ordning på det här bloggandet...
På onsdag åker jag till Wave Gotik Treffen i Leipzig, ska göra mitt bästa för att anteckna så mycket som möjligt, så att jag kan skriva lite om det här sen. Förhoppningsvis kommer det att komma lite
spelningsrecensioner och bilder från spelningar och själva festivalen , såvida jag inte blir kidnappad av galna bjällertyskar och dränkt i absinthen på Sixtina förstås.

Så länge kan jag passa på att tipsa om det helt fantastiska franska obskyra punkbandet Lucrate Milk. Saxofoner, galna synthslingor, helt underbar sång och sinnessjuka videos som ofta gränsar till det smaklösa. Kan det bli bättre? På deras myspace finns både videos och låtar att avnjuta!

Den här videon finns inte på deras myspace och är svår att hitta eftersom namnet är felstavat, så varsågoda:



I love you fuck off!