Musikaliska fantomsmärtor?

Jag har blivit erbjuden möjligheten att skriva ett gästinlägg här, till det allmänt eminenta Monstertanz, och därför tänkte jag passa på att ge er två band till priset av ett. Banden ifråga är The Phantom Limbs, och det samstartade sidoprojektet Black Ice. Detta skedde precis i slutet på 90-talet, 1999 närmare bestämt. Båda sysslar med varsin väldigt speciell variant av deathrock. Banden har ett flertal gemensamma beröringspunkter, både musikaliskt och estetiskt, som den utpräglade No Wave-känslan som genomsyrar musiken tillsammans med den rent allmänna känslan av mentalt sammanbrott, i bästa möjliga mening, och båda är enligt mig innovativa bidrag till scenen i sin helhet.

Det här är ett av de förmodligen underbaraste band jag överhuvudtaget råkat stöta på, för att inte tala om konstigaste (vilket inte vill säga lite, med tanke på min musiksmak i övrigt). Soundet kan, i största välmening, liknas till en psykiskt skadad circus, atonal men rytmisk, vilket bidrar något av de mest säregna musiksammansättningar jag har hört. Repetitiva bakgrundsslingor med karnivaltematik blandas med ett mellanting mellan sång och skrik och utsvävande bas-, gitarr- och trumspel, och förstås rent allmänt oväsen. Influenserna löper hela spektrat från Rudimentary Peni till Cinema Strange.

De hann ge ut tre album, två LPs respektive en EP, samt ett antal singlar, innan bandet sorgligt nog upplöstes 2005.

http://www.thephantomlimbs.com/

http://www.myspace.com/thephantomlimbs

Av de två projekten var det här sidoprojektet det jag kom i kontakt med först, och det av dem som i skrivande stund faktiskt är aktivt. De startade som sagt samtidigt som The Phantom Limbs men det var inte förrän 2001, i och med att sångerskan Miss Kel kom med i bandet, som de tog sin nuvarande inriktning. Bandet har i nuläget släppt en EP och två fullängdsskivor, varav den senaste förra året. Rent musikaliskt så, medan Phantom Limbs verkar vara kreationen av den redan nämnda galna cirkusen, är Black Ice mer av ett mentalsjukhusband, med ytterst stämningsfull, ekande sång och sin introverta och skräcktematiskt fyllda lyrik, som kontraposteras med det klaustrofobiska som utgör den instrumentala delen av musiken. Även här finns mycket av den repetitiva No Wave-rytmiken och atonaliteten som utgör Phantom Limbs stilistik, även om Black Ice på det hela taget har mer… musikaliska element i sin musik, kanske man ska kalla det?

http://www.mungaso.com/blackice/

http://www.myspace.com/blackblackice

Som ett sidospår kan nämnas att de har en hel del gemensamt med bandet The Vanishing (som till och med släppt en EP tillsammans med The Phantom Limbs vid ett tillfälle, så likheten kanske inte är hemskt förvånande ändå), som också är tveklöst värt att kolla upp om man inte hört, och framförallt om man tycker om de två ovannämnda.

http://www.myspace.com/cuckoocachoo

http://www.thevanishing.com/

Så sammanfattningsvis, om det är något av detta ni inte har hört innan, rekommenderas varmt att lyssna på eländet!

Tack för mig.

//Zombievarning